FÖRSAMLINGENS LABYRINT
Vi längtar alla efter Guds kärlek, men ofta missförstår vi varför den känns nära ibland och långt borta ibland. Församlingens labyrint börjar i denna inre rörelse — i hjärtats förmåga att öppna sig för det som redan flödar. Här handlar krisen inte först om strukturer, utan om människans mottaglighet för kärlek.
PROLOG – Guds kärlek och hjärtats labyrint
Det sägs ofta att Gud inte har några favoriter. Ändå går många av oss omkring med en känsla av att vissa verkar få mer än andra. Mer tröst. Mer närvaro. Mer bönesvar. Mer kärlek.
Och så står man där, lilla jag, och tänker: Om bara Gud kunde förbarma sig över min situation… om bara jag fick känna lite mer av det där som andra verkar bada i… då skulle det vara lättare att tro.
Men kanske har vi fått det där om bakfoten. Kanske är problemet inte att Gud ger olika mycket. Kanske är problemet att vi tar emot olika mycket.
Vi har alla förmågan att älska. Det kommer naturligt. Men att ta emot kärlek – det är något helt annat. Det kräver öppenhet. Det kräver sårbarhet. Det kräver att hjärtat inte är stängt av rädsla, skam, stress eller gamla erfarenheter.
Så är det också med Gud. Han är subjektet. Vi är objektet. Kärleken flödar alltid från Honom – men den måste få en öppning för att kunna landa.
Det är därför Jesus säger: “Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram.”
Det är inte en beskrivning av favoritism. Det är en beskrivning av öppenhet.
Det är därför Paulus ber för Efesierna: “…att ni ska lära känna hans kärlek, som är långt mer än någon någonsin kan förstå.” Inte för att Gud ska älska dem mer. Utan för att de ska förstå mer av det som redan flödar.
Det är här FÖRSAMLINGENS LABYRINT börjar. I hjärtats innersta rum. I den plats där vi ofta tror att Gud håller tillbaka, när det i själva verket är vi som håller igen.
Församlingens kris börjar inte i strukturerna. Den börjar i människans inre labyrint – i vår förmåga att ta emot kärlek, att öppna oss, att låta Anden flöda genom oss.
Det är där vägen in börjar. Och det är där vägen ut kommer att hittas.